Vad är psykologiskt kapital?

HE(R)O-IQ är ett koncept som handlar om att kartlägga och utveckla ens psykologiska kapital i arbetslivet. Kapital avser tillgångar av något slag, som vi kan ha mer eller mindre av, som kan underlätta saker för oss och som vi kan använda för att lösa diverse problem vi möter i våra liv. Om man ber människor tänka på ordet kapital är det allt som oftast pengar, värdepapper och andra former av ekonomiska tillgångar som poppar upp i deras huvuden. Några kanske även kommer att tänka på humankapital i form av kompetenser, kunskaper och färdigheter eller på socialt kapital i form av det sociala nätverk en individ besitter. Betydligt mer sällan är det någon som tänker på kapital i termer av mentala resurser, som ett psykologiskt kapital, och när man nämner detta begrepp så är det för många människor rentav första gången man hör det. Det är rätt så anmärkningsvärt givet hur viktig denna form av tillgång är för vårt välbefinnande och för hur vi fungerar och presterar i livets olika arenor.

Sedan det nya millenniets början, då begreppet psykologiskt kapital myntades av forskarna Fred Luthans och Carolyn Youssef-Morgan, har mängder av vetenskapliga studier (se referenslistan nedan för meta-analyser och forskningssammanställningar) gett belägg för att psykologiskt kapital är en av de viktigaste resurser vi besitter om vi vill få ett bra liv, privat såväl som professionellt. Denna forskning har gett vid handen att psykologiskt kapital i arbetslivet till exempel är relaterat till:

Gott ledarskap och utveckling av detsamma.
Fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Inre motivation.
Engagemang och arbetstillfredsställelse.
Goda arbetsprestationer.
Förbättrat samarbete.
Minskad personalomsättning.
Ekonomiska resultat.
Lägre grad av psykologiska olusttillstånd såsom stress, ångest och nedstämdhet.
Minskad risk för utbrändhet.
Lägre grad av dysfunktionella/kontraproduktiva beteenden hos chefer och medarbetare.

Antalet studier växer konstant och det finns idag gott fog för att säga att organisationer har mycket att vinna på att finna vägar för att öka det psykologiska kapitalet hos sina chefer och medarbetare. Vad består då detta så viktiga mentala bankkonto av egentligen? Ska man kunna fylla på det så är det ju såklart en viktig utgångspunkt att veta med vad.

Först och främst, psykologiskt kapital avser sådana mentala resurser som åtminstone till viss utsträckning går att påverka och utveckla. Lite grovt tyder forskningen på att ungefär 50 procent av det psykologiska kapitalet bestäms av våra gener, vilket lämnar den andra hälften åt sådant som inte har förutbestämts i det genetiska lotteriet och således blir möjligt att påverka. Dessa till viss del påverkbara resurser ska också, för att få klassificeras som psykologiskt kapital, ha erhållit gott om vetenskapligt stöd för att de verkligen har en positiv betydelse för vårt mående och våra prestationer.

Vilka är då dessa mentala resurser? Om du funderar en stund över vilka tankemönster och sätt att förhålla sig till tillvaron som du själv tror har stor betydelse för mänskligt välbefinnande och för hur väl vi presterar så kan du eventuellt få några ledtrådar. Om du till exempel tänker att det handlar om att "ha mål och känna en stark drivkraft att jobba mot dessa mål", "tro på sig själv", "kunna hantera svårigheter och motgångar" och "kunna se positivt på tillvaron och det man är med om" så har du i mångt och mycket fångat upp vad psykologiskt kapital handlar om. Fram till dags dato har fyra komponenter, eller valutor om vi så väljer att kalla dem, av psykologiskt kapital identifierats som var och en uppfyller dessa krav. Dessa kallas i tur och ordning för hopp, egenförmåga, resiliens och optimism. Tar man de inledande bokstäverna i dessa så får man passande nog akronymen HERO varför modellen ofta populärt brukar kallas för HERO-modellen, såsom i vår inre hjälte.

Hopp har med framtiden att göra och kallas ibland populärt för att ha viljan och se vägen. Det handlar om i vilken utsträckning vi ser framtiden an med tillförsikt, har klara och attraktiva målbilder som vi önskar att uppnå och förverkliga, vet hur vi ska gå till väga för att lyckas med detta och har en god beredskap för att hantera eventuella hinder och problem som kan uppstå på vägen.

Egenförmåga, ibland kallat självförtroende, är mer knutet till de specifika utmaningar och problem vi möter i vårt liv, till exempel i vår roll som chef, och handlar om i vilken utsträckning vi tror gott om vår egen förmåga att kunna hantera dessa på ett sätt som lever upp till egna och andras förväntningar.

Förmågan att hantera och komma åter efter svårigheter, kriser och allehanda svackor kallas för resiliens och består dels i hur vi hanterar krisen som väl har uppstått såväl som hur snabbt och hur mycket vi lyckas komma ur den, i sin ytterlighet rentav stärkta av det hela. Det kan röra sig om djupa och svåra svackor, såsom kriser och trauman av olika slag, men resiliens kan även betraktas som en mer vardaglig förmåga, då i form av att hantera de problem och stressmoment man möter i sin vardag på ett positivt och konstruktivt sätt.

Slutligen, optimism avser ett över lag positivt sätt att betrakta tillvaron och det som vi är med om. Som det lite populärt brukar beskrivas, att se glaset som halvfullt snarare än som halvtomt. Detta synsätt har sitt ursprung framför allt i hur vi förklarar och beskriver positiva och negativa händelser som vi är med om i vårt liv, där optimism visar sig i att vi tar åt oss personligen av positiva händelser och ser hur dessa kommer att kunna äga rum fler gånger, samtidigt som vi håller negativa händelser delvis ifrån oss, så att vi inte klandrar och skuldbelägger oss själva utan snarare ser vad i den specifika situationen som orsakade det negativa och vad i vårt specifika beteende vi kan göra annorlunda nästa gång vi är i en liknande situation.

Var och en av ovanstående mentala resurser har påvisad positiv betydelse för oss. Var och en av dem går också att påverka, hos sig själv och hos andra, vilket ju är själva grundsyftet med HE(R)O-IQ. Tillsammans bildar de vårt sammantagna psykologiska kapital, ett mentalt bankkonto som varje organisation borde prioritera hos alla sina medarbetare.Forskningen på psykologiskt kapital är omfattande. Nedan finner du ett antal översikts-/metastudier.

Psykologiskt kapital överlag

Avey, J. B., Reichard, R. J., Luthans, F., & Mhatre, K. H. (2011). Meta-analysis of the impact of positive psychological capital on employee attitudes, behaviors, and performance. Human Resource Development Quarterly, 22(2), 127-152.

Kong, F., Tsai, C.-H., Tsai, F.-S., Huang, W., & Cruz, S. (2018). Psychological capital research: A Meta-analysis and amplications for management sustainability. Sustainability, 10, 3457.

Loghman, S., Quinn, M., Dawkins, S., Woods, M., Om Sharma, S., & Scott, J. (2023). A comprehensive meta-analyses of the nomological network of psychological capital (PsyCap). Journal of Leadership & Organizational Studies, 30(1), 108-128.

Luthans F. (2002). The need for and meaning of positive organizational behavior. Journal of Organizational Behavior, 23(6), 695-706.

Luthans F., & Youssef, C. M. (2004). Human, social, and now positive psychological capital management: Investing in people for competitive advantage, Organizational Dynamics, 33(2), 143-160.

Luthans, F., & Youssef-Morgan, C. M. (2017). Psychological capital: An evidence-based positive approach. Annual Review of Organizational Psychology and Organizational Behavior, 4(1), 339-366.

Luthans, F., Youssef, C. M., & Avolio, B. J. (2015). Psychological Capital and Beyond. Oxford University Press.

Margheritti, S., Negrini, A., & Miglioretti, M. (2022). Can psychological capital promote safety behaviours? A systematic review. International Journal of Occupational Safety and Ergonomics, (online first).

Newman, A., Ucbasaran, D., Zhu, F., & Hirst, G. (2014). Psychological capital: A review and synthesis. Journal of Organizational Behavior, 35(1), 120-138.

Nolzen, N. (2018). The concept of psychological capital: a comprehensive review. Management Review Quarterly, 68(3), 237-277.

Tiwari, P. K & Kaushik, S. (2023). Association between psychological capital and subjective wellbeing: A systematic review and meta-analytic investigation. International Journal For Multidisciplinary Research 5(4), July-August 2023.

Wu, W.-Y., & van Khanh, H. (2019). The antecedents and consequences of psychological capital: A meta-analytic approach. Leadership & Organization Development Journal, 40(2). 435-456.

Hopp

Alarcon, G. M., Bowling, N. A., & Khazon, S. (2013). Great expectations: A meta-analytic examination of optimism and hope. Personality and Individual Differences, 54(7), 821-827.

Gallagher, M. W., Long, L. J., & Phillips, C. A. (2020). Hope, optimism, self-efficacy, and posttraumatic stress disorder: A meta-analytic review of the protective effects of positive expectancies. Journal of clinical psychology, 76(3), 329-355.

Gollwitzer, P. M., & Sheeran, P. (2006). Implementation intentions and goal achievement: A meta-analysis of effects and processes. Advances in Experimental Social Psychology, 38(6), 69-119.

Marques, S. C., Gallagher, M. W., & Lopez, S. J. (2017). Hope- and academic-related outcomes: A meta-analysis. School Mental Health, 9(3), 250-262.

Reichard, R. J., Avey, J. B., Lopez, S. J., & Dowlett, M. (2013). Having the will and finding the way: A review and meta-analysis of hope at work. Journal of Positive Psychology, 8(4), 292-304.

Shanahan, M. L., Fischer, I. C., Hirsh, A. T., Stewart, J. C., & Rand, K. L. (2021) Hope, optimism, and clinical pain: A meta-analysis, Annals of Behavioral Medicine, 55(9), 815-832.

Egenförmåga

Gully, S. M., Incalcaterra, K. A., Joshi, A., & Beaubien, J. M. (2002). A meta-analysis of team-efficacy, potency, and performance: Interdependence and level of analysis as moderators of observed relationships. Journal of Applied Psychology, 87(5), 819-832.

Haase, J., Hoff, E., Hanel, P., & Innes-Ker, Å. (2018). A meta-analysis of the relation between creative self-efficacy and different creativity measurements. Creativity Research Journal, 30(1), 1-16.

Hannah, S. T., Avolio, B. J., Luthans, F., & Harms, P. D. (2008). Leadership efficacy: Review and future directions. Leadership Quarterly, 19(6), 669-692.

Holden, G., Moncher, M. S., Schinke, S. P., & Barker, K. M. (1990). Self-efficacy of children and adolescents: A meta-analysis. Psychological Reports, 66(3), 1044-1046.

Kierein, N., & Gold, M. (2000). Pygmalion in work organizations: A meta-analysis. Journal of Organizational Behavior, 21(8), 913-928.

Livinƫi, R., Gunnesch-Luca, G., & Iliescu, D. (2021). Research self-efficacy: A meta-analysis. Educational Psychologist, 56(3), 215-242.

McNatt, D. B. (2000). Ancient Pygmalion joins contemporary management: A meta-analysis of the result. Journal of Applied Psychology, 85(2), 314-322.

Merluzzi, T. V., Pustejovsky, J. E., Philip, E. J., Sohl, S. J., Berendsen, M., & Salsman, J. M. (2019). Interventions to enhance self-efficacy in cancer patients: A meta-analysis of randomized controlled trials. Psycho-oncology, 28(9), 1781-1790.

Prestwich, A., Kellar, I., Parker, R., MacRae, S., Learmonth, M., Sykes, B., Taylor, N., & Castle, H. (2014). How can self-efficacy be increased? Meta-analysis of dietary interventions. Health psychology review, 8(3), 270-285.

Sitzmann, T., & Yeo, G. (2013). A meta-analytic investigation of the within-person self-efficacy domain: Is self-efficacy a product of past performance or a driver of future performance? Personnel Psychology, 66(3), 531-568.

Stajkovic, A. D., Lee, D., & Nyberg, A. (2009). Collective efficacy, group potency, and group performance: Meta-analysis of their relationships, and test of a mediation model. Journal of Applied Psychology, 94(3), 814-828.

Stajkovic, A., & Luthans, F. (1998). Self-efficacy and work-related performance: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 124(2), 240-261.

Williams, S., Edmunds, J., & French, D. (2009). What is the best way to change self-efficacy to promote physical activity? A systematic review with meta-analysis. British Journal of Health Psychology, 15(2), 265-288.

Resiliens

Brunwasser, S. M., Gillham, J. E., & Kim, E. S. (2009). A meta-analytic review of the Penn Resiliency Program's effect on depressive symptoms. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 77(6), 1042-1054.

Eschleman, K. J., Bowling, N. A., & Alarcon, G. M. (2010). A meta-analytic examination of hardiness. International Journal of Stress Management, 17(4), 277-307.

Fletcher, D., & Sarkar, M. (2013). Psychological resilience: A review and critique of definitions, concepts, and theory. European Psychologist, 18(1), 12-23.

Lee, J., Nam, S., Kim, A., Kim, B., Lee, M., & Lee, S. (2013). Resilience: A meta‐analytic approach. Journal of Counseling & Development, 91.

Yu, M., Wen, J., Smith, S.M., and Stokes, P. (2022). Building-up resilience and being effective leaders in the workplace: a systematic review and synthesis model. Leadership & Organization Development Journal, 43(7), 1098-1117.

Optimism

Alarcon, G. M., Bowling, N. A., & Khazon, S. (2013). Great expectations: A meta-analytic examination of optimism and hope. Personality and Individual Differences, 54(7), 821-827.

Andersson, G. (1996). The benefits of optimism: A meta-analytic review of the life orientation test. Personality and Individual Differences, 21(5), 719-725.