Vad är psykologiskt kapital?

Kapital avser tillgångar av något slag, som vi kan ha mer eller mindre av, som kan underlätta saker för oss och som vi kan använda för att lösa diverse problem vi möter i våra liv. Om man ber människor tänka på ordet kapital är det allt som oftast pengar, värdepapper och andra former av ekonomiska tillgångar som poppar upp i deras huvuden. Några kanske även kommer att tänka på humankapital i form av kompetenser, kunskaper och färdigheter eller på socialt kapital i form av det sociala nätverk en individ besitter. Betydligt mer sällan är det någon som tänker på kapital i termer av mentala resurser, som ett psykologiskt kapital, och när man nämner detta begrepp så är det för många människor rentav första gången man hör det. Det är rätt så anmärkningsvärt givet hur viktig denna form av tillgång är för vårt välbefinnande och för hur vi fungerar och presterar i livets olika arenor.

Sedan det nya millenniets början, då begreppet psykologiskt kapital myntades av forskarna Fred Luthans och Carolyn Youssef-Morgan, har mängder av vetenskapliga studier (se referenslistan nedan för meta-analyser och forskningssammanställningar) gett belägg för att psykologiskt kapital är en av de viktigaste resurser vi besitter om vi vill få ett bra liv, privat såväl som professionellt. Denna forskning har gett vid handen att psykologiskt kapital i arbetslivet till exempel är relaterat till:

Gott ledarskap och utveckling av detsamma.
Fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Inre motivation.
Engagemang och arbetstillfredsställelse.
Goda arbetsprestationer.
Förbättrat samarbete.
Minskad personalomsättning.
Ekonomiska resultat.
Lägre grad av psykologiska olusttillstånd såsom stress, ångest och nedstämdhet.
Minskad risk för utbrändhet.
Lägre grad av dysfunktionella/kontraproduktiva beteenden hos chefer och medarbetare.

Antalet studier växer konstant och det finns idag gott fog för att säga att organisationer har mycket att vinna på att finna vägar för att öka det psykologiska kapitalet hos sina chefer och medarbetare. Vad består då detta så viktiga mentala bankkonto av egentligen? Ska man kunna fylla på det så är det ju såklart en viktig utgångspunkt att veta med vad.

Först och främst, psykologiskt kapital avser sådana mentala resurser som åtminstone till viss utsträckning går att påverka och utveckla. Lite grovt tyder forskningen på att ungefär 50 procent av det psykologiska kapitalet bestäms av våra gener, vilket lämnar den andra hälften åt sådant som inte har förutbestämts i det genetiska lotteriet och således blir möjligt att påverka. Dessa till viss del påverkbara resurser ska också, för att få klassificeras som psykologiskt kapital, ha erhållit gott om vetenskapligt stöd för att de verkligen har en positiv betydelse för vårt mående och våra prestationer.

Vilka är då dessa mentala resurser? Om du funderar en stund över vilka tankemönster och sätt att förhålla sig till tillvaron som du själv tror har stor betydelse för mänskligt välbefinnande och för hur väl vi presterar så kan du eventuellt få några ledtrådar. Om du till exempel tänker att det handlar om att "ha mål och känna en stark drivkraft att jobba mot dessa mål", "tro på sig själv", "kunna hantera svårigheter och motgångar" och "kunna se positivt på tillvaron och det man är med om" så har du i mångt och mycket fångat upp vad psykologiskt kapital handlar om. Fram till dags dato har fyra komponenter, eller valutor om vi så väljer att kalla dem, av psykologiskt kapital identifierats som var och en uppfyller dessa krav. Dessa kallas i tur och ordning för hopp, egenförmåga, resiliens och optimism. Tar man de inledande bokstäverna i dessa så får man passande nog akronymen HERO varför modellen ofta populärt brukar kallas för HERO-modellen, såsom i vår inre hjälte.

Hopp har med framtiden att göra och kallas ibland populärt för att ha viljan och se vägen. Det handlar om i vilken utsträckning vi ser framtiden an med tillförsikt, har klara och attraktiva målbilder som vi önskar att uppnå och förverkliga, vet hur vi ska gå till väga för att lyckas med detta och har en god beredskap för att hantera eventuella hinder och problem som kan uppstå på vägen.

Egenförmåga, ibland kallat självförtroende, är mer knutet till de specifika utmaningar och problem vi möter i vårt liv, till exempel i vår roll som chef, och handlar om i vilken utsträckning vi tror gott om vår egen förmåga att kunna hantera dessa på ett sätt som lever upp till egna och andras förväntningar.

Förmågan att hantera och komma åter efter svårigheter, kriser och allehanda svackor kallas för resiliens och består dels i hur vi hanterar krisen som väl har uppstått såväl som hur snabbt och hur mycket vi lyckas komma ur den, i sin ytterlighet rentav stärkta av det hela. Det kan röra sig om djupa och svåra svackor, såsom kriser och trauman av olika slag, men resiliens kan även betraktas som en mer vardaglig förmåga, då i form av att hantera de problem och stressmoment man möter i sin vardag på ett positivt och konstruktivt sätt.

Slutligen, optimism avser ett över lag positivt sätt att betrakta tillvaron och det som vi är med om. Som det lite populärt brukar beskrivas, att se glaset som halvfullt snarare än som halvtomt. Detta synsätt har sitt ursprung framför allt i hur vi förklarar och beskriver positiva och negativa händelser som vi är med om i vårt liv, där optimism visar sig i att vi tar åt oss personligen av positiva händelser och ser hur dessa kommer att kunna äga rum fler gånger, samtidigt som vi håller negativa händelser delvis ifrån oss, så att vi inte klandrar och skuldbelägger oss själva utan snarare ser vad i den specifika situationen som orsakade det negativa och vad i vårt specifika beteende vi kan göra annorlunda nästa gång vi är i en liknande situation.

Var och en av ovanstående mentala resurser har påvisad positiv betydelse för oss. Var och en av dem går också att påverka, hos sig själv och hos andra, vilket ju är själva grundsyftet med HE(R)O-IQ. Tillsammans bildar de vårt sammantagna psykologiska kapital, ett mentalt bankkonto som varje organisation borde prioritera hos alla sina medarbetare. Forskningen på psykologiskt kapital är omfattande. Nedan finner du ett antal översikts-/metastudier.

Psykologiskt kapital överlag

Avey, J. B., Reichard, R. J., Luthans, F., & Mhatre, K. H. (2011). Meta-analysis of the impact of positive psychological capital on employee attitudes, behaviors, and performance. Human Resource Development Quarterly, 22(2), 127-152.

Gallagher, M. W., Long, L. J., & Phillips, C. A. (2020). Hope, optimism, self‐efficacy, and posttraumatic stress disorder: A meta‐analytic review of the protective effects of positive expectancies. Journal of clinical psychology, 76(3), 329-355.

Jeong, H., & Baek, Y. (2017). Meta-Analysis of the impact of positive psychological capital on employees outcomes: The moderating role of tenure. International Journal of Psychological and Behavioral Sciences, 11(7), 1799-1803.

Kleine, A. K., Rudolph, C. W., & Zacher, H. (2019). Thriving at work: A meta‐analysis. Journal of Organizational Behavior, 40(9-10), 973-999.

Kong, F., Tsai, C.-H., Tsai, F.-S., Huang, W., & Cruz, S. (2018). Psychological capital research: A Meta-analysis and amplications for management sustainability. Sustainability, 10, 3457.

Li, R., Che Hassan, N., & Saharuddin, N. (2023). Psychological capital related to academic outcomes among university students: A systematic literature review. Psychology Research and Behavior Management, 16, 3739-3763.

Liu, Z. (2017). Relationship between positive psychological capital and subjective well-being: meta-analysis. Advances in Psychology, 7(1), 104-115.

Loghman, S., Quinn, M., Dawkins, S., Woods, M., Om Sharma, S., & Scott, J. (2023). A comprehensive meta-analyses of the nomological network of psychological capital (PsyCap). Journal of Leadership & Organizational Studies, 30(1), 108-128.

Luthans F. (2002). The need for and meaning of positive organizational behavior. Journal of Organizational Behavior, 23(6), 695-706.

Luthans F., & Youssef, C. M. (2004). Human, social, and now positive psychological capital management: Investing in people for competitive advantage, Organizational Dynamics, 33(2), 143-160.

Luthans, F., & Youssef-Morgan, C. M. (2017). Psychological capital: An evidence-based positive approach. Annual Review of Organizational Psychology and Organizational Behavior, 4(1), 339-366.

Luthans, F., Youssef, C. M., & Avolio, B. J. (2015). Psychological Capital and Beyond. Oxford University Press.

Margheritti, S., Negrini, A., & Miglioretti, M. (2022). Can psychological capital promote safety behaviours? A systematic review. International Journal of Occupational Safety and Ergonomics, (online first).

Nafei, W. (2015). Meta-analysis of the impact of psychological capital on quality of work life and organizational citizenship behavior: A study on Sadat City University. International Journal of Business Administration, 6(2), 42.

Newman, A., Ucbasaran, D., Zhu, F., & Hirst, G. (2014). Psychological capital: A review and synthesis. Journal of Organizational Behavior, 35(1), 120-138.

Nolzen, N. (2018). The concept of psychological capital: a comprehensive review. Management Review Quarterly, 68(3), 237-277.

Ocak, M., & Yetim, Ü. (2021). Psychological Capital and Burnout Relationship of Employees in Turkey: A Meta-Analysis. Turkish Studies-Social Sciences, 16(4).

Preston, A., Rew, L., & Young, C. C. (2023). A systematic scoping review of psychological capital related to mental health in youth. The Journal of School Nursing, 39(1), 72-86.

Tiwari, P. K & Kaushik, S. (2023). Association between psychological capital and subjective wellbeing: A systematic review and meta-analytic investigation. International Journal For Multidisciplinary Research 5(4), July-August 2023.

Wu, W.-Y., & van Khanh, H. (2019). The antecedents and consequences of psychological capital: A meta-analytic approach. Leadership & Organization Development Journal, 40(2). 435-456.

Yuan, Z., Zhang, X., Wang, F., Jin, M., Teng, M., He, H., & Wang, J. (2023). Levels of psychological capital among nurses: A systematic review and meta‐analysis. International Nursing Review, 70(1), 89-96.

Zhou, W., Xie, B., Xin, X., BAI, G., & MIAO, R. (2015). A meta-analysis on effects of human, social, and psychological capital on career success in Chinese business organizations. Acta Psychologica Sinica, 47(2), 251.

Hopp

Alarcon, G. M., Bowling, N. A., & Khazon, S. (2013). Great expectations: A meta-analytic examination of optimism and hope. Personality and Individual Differences, 54(7), 821-827.

Blake, J., & Norton, C. L. (2014). Examining the relationship between hope and attachment: A meta-analysis. Psychology, 2014.

Gallagher, M. W., Long, L. J., & Phillips, C. A. (2020). Hope, optimism, self-efficacy, and posttraumatic stress disorder: A meta-analytic review of the protective effects of positive expectancies. Journal of clinical psychology, 76(3), 329-355.

Geiger, N., Dwyer, T., & Swim, J. K. (2023). Hopium or empowering hope? A meta-analysis of hope and climate engagement. Frontiers in Psychology, 14, 1139427.

Gollwitzer, P. M., & Sheeran, P. (2006). Implementation intentions and goal achievement: A meta-analysis of effects and processes. Advances in Experimental Social Psychology, 38(6), 69-119.

Li, P., Guo, Y. J., Tang, Q., & Yang, L. (2018). Effectiveness of nursing intervention for increasing hope in patients with cancer: a meta-analysis. Revista latino-americana de enfermagem, 26.

Luo, J., Li, L., Reangsing, C., & Schneider, J. K. (2022). Effects of psychotherapy on hope/hopelessness in adults with cancer: a systematic review and meta-analysis. International Journal of Behavioral Medicine, 29(6), 691-704.

Marques, S. C., Gallagher, M. W., & Lopez, S. J. (2017). Hope- and academic-related outcomes: A meta-analysis. School Mental Health, 9(3), 250-262.

Reichard, R. J., Avey, J. B., Lopez, S. J., & Dowlett, M. (2013). Having the will and finding the way: A review and meta-analysis of hope at work. Journal of Positive Psychology, 8(4), 292-304.

Salamanca-Balen, N., Merluzzi, T. V., & Chen, M. (2021). The effectiveness of hope-fostering interventions in palliative care: A systematic review and meta-analysis. Palliative medicine, 35(4), 710-728.

Schornick, Z., Ellis, N., Ray, E., Snyder, B. J., & Thomas, K. (2023). Hope that benefits others: A systematic literature review of hope theory and prosocial outcomes. International Journal of Applied Positive Psychology, 8(1), 37-61.

Shanahan, M. L., Fischer, I. C., Hirsh, A. T., Stewart, J. C., & Rand, K. L. (2021) Hope, optimism, and clinical pain: A meta-analysis, Annals of Behavioral Medicine, 55(9), 815-832.

Egenförmåga

Gully, S. M., Incalcaterra, K. A., Joshi, A., & Beaubien, J. M. (2002). A meta-analysis of team-efficacy, potency, and performance: Interdependence and level of analysis as moderators of observed relationships. Journal of Applied Psychology, 87(5), 819-832.

Haase, J., Hoff, E., Hanel, P., & Innes-Ker, Å. (2018). A meta-analysis of the relation between creative self-efficacy and different creativity measurements. Creativity Research Journal, 30(1), 1-16.

Hannah, S. T., Avolio, B. J., Luthans, F., & Harms, P. D. (2008). Leadership efficacy: Review and future directions. Leadership Quarterly, 19(6), 669-692.

Holden, G., Moncher, M. S., Schinke, S. P., & Barker, K. M. (1990). Self-efficacy of children and adolescents: A meta-analysis. Psychological Reports, 66(3), 1044-1046.

Huang, C. (2016). Achievement goals and self-efficacy: A meta-analysis. Educational Research Review, 19, 119-137.

Kierein, N., & Gold, M. (2000). Pygmalion in work organizations: A meta-analysis. Journal of Organizational Behavior, 21(8), 913-928.

Livinƫi, R., Gunnesch-Luca, G., & Iliescu, D. (2021). Research self-efficacy: A meta-analysis. Educational Psychologist, 56(3), 215-242.

McNatt, D. B. (2000). Ancient Pygmalion joins contemporary management: A meta-analysis of the result. Journal of Applied Psychology, 85(2), 314-322.

Merluzzi, T. V., Pustejovsky, J. E., Philip, E. J., Sohl, S. J., Berendsen, M., & Salsman, J. M. (2019). Interventions to enhance self-efficacy in cancer patients: A meta-analysis of randomized controlled trials. Psycho-oncology, 28(9), 1781-1790.

Prestwich, A., Kellar, I., Parker, R., MacRae, S., Learmonth, M., Sykes, B., Taylor, N., & Castle, H. (2014). How can self-efficacy be increased? Meta-analysis of dietary interventions. Health psychology review, 8(3), 270-285.

Sadri, G., & Robertson, I. T. (1993). Self-efficacy and work-related behaviour: A review and meta-analysis. Applied Psychology: An International Review, 42(2), 139–152.

Sitzmann, T., & Yeo, G. (2013). A meta-analytic investigation of the within-person self-efficacy domain: Is self-efficacy a product of past performance or a driver of future performance? Personnel Psychology, 66(3), 531-568.

Stajkovic, A. D., Lee, D., & Nyberg, A. (2009). Collective efficacy, group potency, and group performance: Meta-analysis of their relationships, and test of a mediation model. Journal of Applied Psychology, 94(3), 814-828.

Stajkovic, A., & Luthans, F. (1998). Self-efficacy and work-related performance: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 124(2), 240-261.

Williams, S., Edmunds, J., & French, D. (2009). What is the best way to change self-efficacy to promote physical activity? A systematic review with meta-analysis. British Journal of Health Psychology, 15(2), 265-288.

Resiliens

Ang, W. H. D., Chew, H. S. J., Dong, J., Yi, H., Mahendren, R., & Lau, Y. (2022). Digital training for building resilience: Systematic review, meta‐analysis, and meta‐regression. Stress and Health, 38(5), 848-869.

Ang, W. H. D., Lau, S. T., Cheng, L. J., Chew, H. S. J., Tan, J. H., Shorey, S., & Lau, Y. (2022). Effectiveness of resilience interventions for higher education students: A meta-analysis and metaregression. Journal of Educational Psychology, 114(7), 1670–1694.

Brunwasser, S. M., Gillham, J. E., & Kim, E. S. (2009). A meta-analytic review of the Penn Resiliency Program's effect on depressive symptoms. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 77(6), 1042-1054.

Eschleman, K. J., Bowling, N. A., & Alarcon, G. M. (2010). A meta-analytic examination of hardiness. International Journal of Stress Management, 17(4), 277-307.

Fletcher, D., & Sarkar, M. (2013). Psychological resilience: A review and critique of definitions, concepts, and theory. European Psychologist, 18(1), 12-23.

Färber, F., & Rosendahl, J. (2018). The association between resilience and mental health in the somatically ill: a systematic review and meta-analysis. Deutsches Ärzteblatt International, 115(38), 621.

Gheshlagh, R. G., Sayehmiri, K., Ebadi, A., Dalvandi, A., Dalvand, S., Maddah, S. B., & Tabrizi, K. N. (2017). The relationship between mental health and resilience: a systematic review and meta-analysis. Iranian Red Crescent Medical Journal, 19(6), 8.

Joyce, S., Shand, F., Tighe, J., Laurent, S. J., Bryant, R. A., & Harvey, S. B. (2018). Road to resilience: a systematic review and meta-analysis of resilience training programmes and interventions. BMJ open, 8(6), e017858.

Lee, J., Nam, S., Kim, A., Kim, B., Lee, M., & Lee, S. (2013). Resilience: A meta‐analytic approach. Journal of Counseling & Development, 91.

Liu, J. J. W., Ein, N., Gervasio, J., Battaion, M., & Fung, K. (2022). The pursuit of resilience: A meta-analysis and systematic review of resilience-promoting interventions. Journal of Happiness Studies, 1-21.

Liu, J. J., Ein, N., Gervasio, J., Battaion, M., Reed, M., & Vickers, K. (2020). Comprehensive meta-analysis of resilience interventions. Clinical psychology review, 82, 101919.

Mortazavi, N. S., & Yarolahi, N. A. (2015). Meta-analysis of the relationship between resilience and mental health. Journal of Fundamentals of Mental Health, 17(3).

Wermelinger Avila, M. P., Lucchetti, A. L. G., & Lucchetti, G. (2017). Association between depression and resilience in older adults: a systematic review and meta‐analysis. International Journal of Geriatric Psychiatry, 32(3), 237-246.

Yu, M., Wen, J., Smith, S.M., and Stokes, P. (2022). Building-up resilience and being effective leaders in the workplace: a systematic review and synthesis model. Leadership & Organization Development Journal, 43(7), 1098-1117.

Optimism

Alarcon, G. M., Bowling, N. A., & Khazon, S. (2013). Great expectations: A meta-analytic examination of optimism and hope. Personality and Individual Differences, 54(7), 821-827.

Andersson, G. (1996). The benefits of optimism: A meta-analytic review of the life orientation test. Personality and Individual Differences, 21(5), 719-725.

Carrillo, A., Rubio-Aparicio, M., Molinari, G., Enrique, A., Sanchez-Meca, J., & Banos, R. M. (2019). Effects of the best possible self intervention: A systematic review and meta-analysis. PloS one, 14(9), e0222386.

Craig, H., Freak-Poli, R., Phyo, A. Z. Z., Ryan, J., & Gasevic, D. (2021). The association of optimism and pessimism and all-cause mortality: A systematic review. Personality and Individual Differences, 177, 110788.

Fasano, J., Shao, T., Huang, H. H., Kessler, A. J., Kolodka, O. P., & Shapiro, C. L. (2020). Optimism and coping: Do they influence health outcomes in women with breast cancer? A systemic review and meta-analysis. Breast Cancer Research and Treatment, 183, 495-501.

Gallagher, M. W., Lopez, S. J., & Pressman, S. D. (2013). Optimism is universal: Exploring the presence and benefits of optimism in a representative sample of the world. Journal of Personality, 81(5), 429-440.

Krittanawong, C., Maitra, N. S., Hassan Virk, H. U., Fogg, S., Wang, Z., Kaplin, S., Gritsch, D., Storch, E. A., Tobler, P. N., Charney, D. S., & Levine, G. N. (2022). Association of optimism with cardiovascular events and all-cause mortality: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Medicine, 135(7), 856-863.

Lin, X., Luan, Y., Zhao, K., Zhao, T., & Zhao, G. (2022). The antecedents and outcomes of career optimism: a meta-analysis. Career Development International, 27(4), 409-432.

Malouff, J. M., & Schutte, N. S. (2017). Can psychological interventions increase optimism? A meta-analysis. The Journal of Positive Psychology, 12(6), 594–604.

Prati, G., & Pietrantoni, L. (2009). Optimism, social support, and coping strategies as factors contributing to posttraumatic growth: A meta-analysis. Journal of loss and trauma, 14(5), 364-388.

Rasmussen, H. N., Scheier, M. F., & Greenhouse, J. B. (2009). Optimism and physical health: A meta-analytic review. Annals of Behavioral Medicine, 37(3), 239-256.

Rozanski, A., Bavishi, C., Kubzansky, L. D., & Cohen, R. (2019). Association of optimism with cardiovascular events and all-cause mortality: a systematic review and meta-analysis. JAMA network open, 2(9), e1912200-e1912200.